Efter mycket om och men har jag nu äntligen hunnit testkasta superspöt från Kina. Jag har testat inte en utan två gånger. Den första gången var med en lina som var 1,5 klasser för tung (6,5 mot spöets klass 5). Den andra gången fick jag med mig en favoritlina – Rio Gold. Även denna är lite tyngre (klass 5,5) men den är jag å andra sidan van att kasta klass 5-spön med.
Det blev som sagt bara testkastningar på gräsmatta (premiärfisket får vänta ett tag ännu tyvärr) men kastegenskaperna gav mersmak. Spöt är snabbt utan kännas som en styv pinne och det blev snabbt rejält med fart på linan. Min “vardagsspö” Winston Passport klass 5 är klassat som “snabbt” men Kinaspöt är snabbare. Jag gillar det skarpt och det kommer att få följa med på sommarens fiske i Lappland! Fiskekamrat Jörgen, vars gräsmatta fick agera kastbana, är också förtjust och hoppas att kineserna snart börjar producerat denna spöserie i klass 4.
Spötestare Jörgen koncentrerar sig.
Så vad är då mitt samlade betyg på flugspöt “IM12 NANO carbon fly rod NANO 905-4″ som jag själv importerade från Kina? Spöt? Snabbt, lätt och med god finish, inkl. en extra spötopp. Jag ger tummen upp! Priset? 125 dollar – cirka 850 kronor + moms, totalt cirka 1060 kronor. Tummen upp! Köpet och leveransen? Säljaren var ganska långsam att svara på frågor och det gick tidvis inte att följa paketet på den anvisade trackingsidan. Detta kunde ha varit mycket bättre. Å andra sidan ingick frakten i priset.
En annan grej… när jag skulle testkasta under påsken såg jag att tyget på spötuben gått i sönder. Dåligt.
Men sammanfattningsvis tycker jag att spöt känns bra och jag ser verkligen fram emot att fiska med det!
Vad tycker du som läsare om denna typ av test? Skriv gärna en kommentar!
“En fredagskväll i slutet av augusti 1961 hittas en död man i ett tält vid en avlägsen jokk i norra Finland. Utanför tältet ligger ett flugspö och en kastrull utslängda. Några av tältlinorna är lösa. Mannen ligger ovanpå sin sovsäck. Kroppen är utmärglad och de nakna fötterna sargade.” Så lyder baksidetexten på Owe Landströms Där fiskestigen slutar, en bok om fiskeskribenten Carsten Loranges mystiska död i Finland för över 50 år sedan. Boken är något så ovanligt som en bok om en fiskerelaterade gåta som ännu i dag, ett halvt sekel senare, fortfarande förbryllar och fascinerar.
Författaren berättar historien om norske Carsten Lorange som bodde i Stockholm men sommaren 1961 tagit sig till norra Finland för att…. ja, varför var han där egentligen? Kanske ville han samla material till ytterligare en fiskebok som med lite tur kunde förbättra hans skrala finanser. Han hade ju redan släppt Fluga i vildmark 1959. Eller skulle han faktiskt till Finland för att leta guld?!? Frågorna är många i denna 120 sidor långa bok och svaren är något färre. Men författaren leder läsaren på en spännande resa och lyckas koka en utmärkt soppa på den spik som som utgörs av de få fakta som faktiskt finns om Lorange och försvinnandet. Owe Landström gör kvalificerade gissningar och drar vad jag kan bedöma vettiga slutsatser av det man vet om den inte-så-lyckade reklammannen och ensamfiskaren Lorange. Läsaren får ta del av vittnesuppgifterna, polisrapporten, flaskposten(!), obduktionsprotokoll (det första jag någonsin läst) och mycket mera i jakten på sanningen. Varför var fötterna sargade?, varför befann sig Lorange utanför sin karta och vad betydde de märkliga dagboksanteckningar??
Owe Landström har ett underhållande språk och lyckas förmedla en trovärdig bild av den döde fiskeskribentens livsöde och livssituation när han gjorde sin sista fjällvandring. Författaren medger själv att mycket i boken är spekulationer men han lyckas hålla ihop historien på ett mycket bra sätt och fångade mitt intresse direkt. Jag läste ut boken på ett par dagar och det är ovanligt snabbt för mig som småbarnsförälder och egenföretagare… Så vill du läsa ett fiskemysterie rekommenderar jag varmt Där fiskestigen slutar.
