Jag är nyss hemkommen från två dagars fiske i Baltak vid Tidaholm. Jag och några kompisar åker dit 2-3 gånger om året. Vi bor i stuga vid vattnet, fiskar, äter gott och umgås. Det har pågått i många år nu.

Dimma över vattnet vid bron i Baltak.

Denna gång bjöds vi på delvis nya förhållanden. Vi fick ett underbart vackert höstväder men det har (lyckligtvis) hänt flera gånger förut. Nytt denna gång var vattenståndet. Aldrig har vattnet varit så lågt i Tidan när vi varit på besök! Ån såg väldigt annorlunda ut på vissa ställen. Den avslöjade sig liksom. Nu kunde man med blotta ögat se några av de stenar och ana några av de djuphålor man tidigare endast gissat var där. Vi fick ett litet facit. De låga vattnet förändrade också karaktären på fisket på några ställen. Nu gick det plötsligt att siktfiska i Tidan. Spännande!

Om det nu var lågvattnet eller något annat som gjorde fisken tveksam ska jag låta vara osagt – men att det tidvis var väldigt svårfiskat tror jag nog alla på plats håller med om. Och vi som var på plats vi var många…
Alla som fiskar i regelbundet i Baltak vet att stället numera är väldigt populärt och du kan inte vänta dig att vara ensam vid vattnet någon längre stund. Men i lördags uppskattar jag att vi var cirka 40 fiskare på plats. Kanske fler. Och även om det inte var någon fysisk trängsel (ingen knuffades) så var det svårt för alla att komma till att fiska på något av de bättre ställena. Trist men sant.

Denna utveckling har nu fått vår lilla grupp att fundera. Och kanske kommer någon av våra årliga Baltakhelger i framtiden att förläggas någon annanstans där det är lite mindre folk. Att hitta ett annat ställe där vi kan bo alldeles intill strömmande vatten är riktigt svårt men vi ska leta.

Och sen var det en grej till: När vi nu är så många vid samma å som under den gångna helgen i Baltak, kan vi inte enas om att vi flyttar oss från stället vi står på när vi fått en fisk? Inte ska väl våra egon gå före andra fiskares chans att uppleva samma lycka som vi nyss gjort? Bra! Då säger vi så!

Jag passade på att ta lite bilder för att visa hur lågt vattnet var:

Kanske har du som jag stött på Fjällorna på nätet eller på någon fiskemässa och undrat vad tjejerna gör i sin klubb? I detta avsnitt av Flugfiskeradion talar jag med grundaren Siv Jansson om Fjällornas historia och verksamhet. Jag passar också på att fråga varför det finns så få kvinnliga flugfiskare.

Podcast: Download (Duration: 30:29 — 14.0MB) | Embed

Subscribe: RSS

Länk för avsnittet:

• Fjällornas webbplats
• Fjällorna på Facebook

Musiken är av Christy Mclaren. Läs mer på Mevios Musicalley.com.

Vill du lyssna mer? Här finns alla avsnitt av Flugfiskeradion.

Igår, lördag, besökte jag Flugfiskemässan under några timmar. Som vanligt arrangerades mässan samtidigt som Vildmarksmässan och båtmässan Allt för sjön. Nytt för i år var att Flugfiskemässan inte längre var placerad som en separat mässan utan integrerad bland utställarna i Vildmarksmässan. Detta gissar jag är ett drag från arrangörens sida för att motverka konkurrensen från Sportfiskemässan som hålls om två veckor, även den i Stockholm. För Flugfiskemässan har levt en tynande tillvaro de senaste par åren. De stora tillverkarna har lyst med sin frånvaro och istället ställt ut på Sportfiskemässan. (Loop, en av de stora tillverkarna, var dock på plats på Flugfiskemässan i år.)

Mycket folk under lördagen.

Jag tyckte personligen inte att mässan kändes särskilt annorlunda från förra året, möjligtvis lite mer koncentrerad ytmässigt. Jag passade dock på att fråga några utställare med stor erfarenhet av mässan. Där gick åsikterna isär. Någon tyckte att besökarantalet under torsdagen och fredagen varit väldigt dåligt medan någon annan tyckte det varit hyggligt. Att det var lördagen som var den stora publikdagen var dock alla överens om!

Nyfiken blick på flugbindargatan.

Flugfiskemässan var placerad mitt i utrymmet mellan båtmässan och Vildmarksmässan och detta innebar att många besökare passerade igenom flugfiskarnas område på väg till någon av de andra mässorna. “Många som inte sett flugfiske förut stannar till och frågor. Det var bättre än förväntat”, konstaterade en utställare. En flugbindare på flugbindargatan verkade inte hålla med riktigt: “Det är många som tittar men många frågor också: Är det här en tävling, eller? De har ingen aning.”

Flugor, någon?