Igår beslöt kompisen och jag oss för att gå upp lite tidigare än vad som är brukligt på en söndag och använda tiden till att fiska havsöring. Strax efter åtta var vi på plats på den skånska ostkusten och det var såå skönt! Det var fortfarande gryning och plus fem grader i luften när vi stegade ut mot vattnet. Tyvärr blåste ingen pålandsvind men vad gjorde det – vi fiskade ju, för första gången detta år!

Gryning vid Östersjön.

Trots goda intentioner blev det ingen fisk. Vi kände inget alls. Kanske hade sälen som hälsade på oss en liten stund (vi hann inte få upp kamerorna i tid för att ta bild) ätit vårt tänkta byte.

Sköna kast men ingen fisk.

Den första fisketur för året gav mersmak. Vi bestämde oss genast för att snart, mycket snart, göra ett nytt försök.

Undertecknad vadar med tungan rätt i mun. Vattnet är kallt.

Vintern är här och lär ju stanna ett tag. Visserligen har havsöringssäsongen startat men många av oss känner nog ett sug efter ett fiske där man slipper slåss mot is i spöringarna och ha dubbla långkalsonger på sig. Personligen är jag grymt sugen på fjällfiske.  Och inte har filmen Laponia med Gunnar Westrin minskat min önskan att svinga flugor uppe i norr. Tvärtom.

Laponia är den sista filmen i trilogin “Fjällfiske med Gunnar Westrin” från svenska Mountain Media. I likhet med de två första filmerna Kaitum och Rostu är filmens upplägg enkelt (och trevligt): Gunnar “Mannen med den färgglada mössan” Westrin och kompisen och fiskeguiden Palle Andersson fiskar, umgås och funderar i fjällen och tittaren får följa med på upplevelsen.

Denna gång går resan till området Laponia, ett av FN skyddat världsarv, som ligger vid Jokkmokk och Gällivare i Norrbotten. Fisket är centrerat kring fjällsjön Kutjaure och fiskevatten i närheten som bär röding och öring.

Filmens tempo är lugnt, lagom, medan vi följer Gunnar och Palle genom fiskedagarna och ser dem kroka, tappa och fånga en hel del fisk. Över det hela svävar Gunnar Westrins berättarröst som med en personlig saklighet ger sin syn fjällfisket. Han funderar både över specifika fiskesituationer i filmen (och ger lite tips) och fjällfisket generellt och hur det hotats av vattenkraften.

Jag gillar Gunnars lätt poetiska utläggningar och tilltalas också av filmens lugna och avslappnade tilltal. Olika typer av flugfiske presenteras bäst på olika sätt på film och svenskt fjällfiske ska vara laid back och kamratligt, inte adrenalinstint och med pulserande musik (som också kan ha sina poänger vid andra typer av vatten).

Är du sugen lite inspiration från fjällen så föreslår jag att du kollar på Laponia. Den är skön, om än lite kort. Filmen är 58 minuter men har också ett mycket intressant extramaterial på 38 minuter. Här får vi träffa filmens samarbetspartners i ett gäng intressanta informations- och reklamfilmer. Extramaterialet var så intressant att jag faktiskt hann kolla igenom allt detta innan jag ens såg huvudfilmen.

Filmen hittar du i välsorterade fiskebutiker. Kolla gärna in trailern nedan.