Torrflugefiske, typ

Det började som det brukar. Det kom ett kort e-mail från en kompis. Utan krusiduller berättade han att han hade besökt sjön på förmiddagen. På två, tre timmar hade han fångat sju regnbågar. På torrfluga!! Som du kanske förstår av mina utropstecken tillhör det inte vanligheterna. Åtminstone inte för mig. Att få möjlighet att fiska med torrt på vår lilla sjö utanför huvudstaden var inget jag hade räknat med och jag gick naturligtvis i gång på alla cylindrar.

Nu hade jag här tänkt beskriva hur jag genom list och envishet övertalade min sambo att det var OK att åka och fiska (för jag har fiskat mycket på sistone) men det hade varit inte bara osant utan också onödigt. Sambon, som inte är vilken sambo helst utan en framsynt och smart sambo (tack för att du är du H!), frågade själv om jag ville fiska när jag upphetsat hade läst för henne ur kompisens e-mail. Sant som det var sagt. Bilen packades och sambo, barn och besökande släkt lämnades hemma när jag körde till sjön.

Väl vid vattnet tacklade jag två spön, ett för torrflugefiske och ett för undervattensflugorna. Jag ville gärna tro kompisens ord men jag ville också ta fisk och hittills hade alla fiskar jag fångat i sjön varit på streamers och andra våta flugor.  Dessutom finns det ju gott om plats i båten för flera spön om man är ensam och man vill ju kunna variera sig och osv, osv…

Sedan bar det ut på vattnet. Vädret var underbart, varmt i luften och spegelblankt vatten. Samma förutsättningar som kompisen hade haft. Samma kompis hade mumlat något om fjädermyggor och jag band på den fluga i asken som var mest lik denna mygga. Helt rätt var den ju inte men fiskarna var nyligen sjösatta så hur listiga/petiga kunde de egentligen vara? När flugan slog i vattnet så slog en uppenbarelse mig! Jag hade glömt solglasögonen i bilen och kunde i solskenet bara gissa var flugan befann sig och än mindre se om någon fisk var intresserad. Jag suckade inombords och försökte under en stund att följa fluga genom att kisa. Jag visste instinktivt att detta var en dålig idé men eftersom jag av naturen är lat så försökte jag som sagt en stund. Sedan rodde jag snabbt mot land och bilen.

Eftersom jag är en glasögonprydd man var jag också tvungen att sätta på linser innan jag kunde använda solglasögonen. Inga problem. Jag hade tagit med två linser i fickan. När den högra (och sista) linsen skulle sättas in tog torrflugeäventyret slut för denna gång. Förpackningen hade läckt och kvar på botten låg en förtorkad lins på en bädd av salt. Den påminde om det där sista lilla krokiga lantchipset som lämnats i chipsskålen när festen tagit slut. Det var bara att gilla läget. Jag rodde ut igen, utan solglasögon och kastade streamers ett tag utan någon lycka. Så småningom hittade jag en strandnära del av sjön som var skuggad och kunde äntligen kasta min torrfluga. Men magin var bruten och inga fiskar verkade vara hungriga så jag rodde snart mot bilen igen. Men jag i alla fall hade haft tur med vädret!

Detta inlägg skapades 23 maj 2010 kl. 12.34 och är sparat i kategorin Fiskeutflykter. Du kan följa eventuella kommentarer via RSS 2.0-flödet. Du kan kommentera, eller göra en trackback från din egen webbplats.

One Response to “Torrflugefiske, typ”

  1. emil Says:

    Fin och fräsch blogg du har!
    Välkommen in på min 😉

Kommentera


Malcare WordPress Security